Ska man skratta eller gråta? hehe, jadu.. jag vet faktiskt inte!


Blev en lite diskussion i klassen igår om klagomål, (fast det var egentligen inga klagomål utan bara mattias som lurades lite så vi skulle fatta vad vi höll på med) Vi snackade iaf om att klassen är väldigt negativ, vilket jag faktiskt håller med om. Kanske beror det på att vi är skoltrötta? Eller kanske bara för att vi är ett gäng sura människor? Jag chansar på det första! ;)

Men endå, bara för att man är trött så behöver man inte vara sur, eller? Som Mattias sa, om man inte är pigg och glad så kan man väl iaf försöka låtsas? Jag håller med, bara för att jag är trött och sur så ska man väl inte låta det gå ut över hela klassen?
Jag tror att hela min klass skulle behöva träna disco och träna på att le som satan och se ut som om man skulle kunna dansa sjuttioelva timmar till, fast man egentligen vill kräkas av utmattning..
Herregud, det är bara en termin kvar lite drygt av skolan, det är väl bara att härda?!

Jag tror att stämmningen skulle bli så mycket bättre om alla, inte bara klassen, utan alla i allmänhet tänkte med på vilken ton man använder när man pratar med varandra. En helt vanlig diskussion kan låta helt olika beroende på vilken ton man använder, och med en dålig ton och inställning så kommer man ingenvart, så är der bara!
Men om folk vill se negativt på allt som händer i livet, så gör det! blanda inte in mej i det bara! ;P

För övrigt, KRITIKEN! Vi fick kritik! SO WHAT?! det kommer man alltid att få i livet! När mattias snackade om att vissa lärare hade sagt si och så så började alla spekulera i vem som hade sagt det, det spelar väl fan ingen roll vem som har sagt det?! Det är så läget är, vi får väl ge fan på att visa alla att vi inte är så som dom tror bara!

Bra kritik är bra, dålig kritik är bra, folk måste bara lära sig att hantera den!


Kom igen nu klassen! Nu visar vi alla vilka vi egentligen är!